Sandra

Idag är en jobbig dag. I helgen var det två månader sedan Mimmi dog... I natt drömde jag om henne för första gången på de här två månaderna. Det var så underbart att se henne! Att se henne komma springande mot mig, att känna hennes päls under fingrarna, bara sitta och klappa henne... Så verkligt det kändes, hon var verkligen där! Hemsk besvikelse att sedan vakna upp och inse att det bara var en dröm, att jag faktiskt inte kan ta på och krama henne i verkligheten...  Har gått och segat hela förmiddagen och bara blivit påmind om henne; kort, att se Molly... Inte blev det bättre av att jag bäddade rent i sängen och de nya lakanen, fast de var tvättade, var fulla av hennes päls...  :( Älskade Mimsa! Saknar dig så!